Ursprungland: Frankrike

Användningsområde: Drivande hund. Rasen jagar lika bra ensam som i grupp och är skalldrivande. Dess korta ben gör att den kan tränga in i den tätaste vegetationen dit en högbent hund inte kan komma och driva ut viltet som sökt skydd därinne. Den jagar med förkärlek kaniner men den jagar lika bra hare och rådjur. Den spårar och driver vilt med stor säkerhet, inte fort men målmedvetet och med kraftigt skall.

Bakgrund/ändamål: Aveln med inriktning på korthårig, började omkring 1870. Utifrån ett sannolikt gemensamt ursprung skapade la Couteulx de Canteleu en hund av brukstyp med raka framben kallad Artois, medan Louis Lane utvecklade en mer iögonfallande typ med krokiga framben kallad Normand. Man fick vänta ända till år 1924 innan namnet Basset Artésien Normand antogs. Leon Verrier, som vid 77 års ålder, 1927 övertog ledningen av rasklubben, ville förstärka det normandiska inslaget i rasen. I standardboken för drivande hundar år 1930, där både bassetvarianterna artois och artesien normand upptagits, finns följande notering, som avser den senare: "Jaktklubbskommittén beslutar att notera att basset artesien Normand bör vara en över-gångsvariant mot rasen av typ Normand utan inslag av Artois.

Helhetsintryck: En i förhållande till sin höjd lång hund, som skall vara robust och samlad och vars huvud skall påminna om ädelheten hos grand chien normand.

Viktiga måttförhållanden: Mankhöjd/kroppslängd 5:8 Bröstkorgens djup/kroppslängd 2:3, Skallens bredd/huvudets längd 1:2 Nosryggens längd/skallens längd 10:10

Uppförande och karaktär: Med sitt goda och välljudande skall, driver den målmedvetet viltet utan alltför hög fart. Karaktär: glad och mycket tillgiven.

Skallparti: Skallen skall vara välvd och måttligt stor med tydligt framträdande nackknöl. Huvudet skall vara torrt.

Stop: Stopet skall vara tydligt men ej överdrivet markerat.

Ansikte: Nostryffel: Den skall vara svart och stor samt något framskjuten. Näsborrarna skall vara väl öppna.

Nosparti: Nosryggen skall ha ungefär samma längd som skallen och vara lätt böjd.

Läppar: Överläppen skall väl täcka underkäken men får varken ha för mycket överhäng eller vara för stram

Käkar/tänder: Saxbett

Kinder: På kinderna bör huden bilda ett eller två veck.

Ögon: Ögonen skall vara ovala, stora och mörka samt harmoniera med pälsfärgen. Blicken skall vara lugn och allvarlig. Det röda inre ögonlocket får synas men får inte vara framträdande.

Öron: Öronen skall vara ansatta så lågt som möjligt och aldrig högre än en tänkt linje mellan ögonen. De skall vara smala vid fästet, väl inrullade. De skall vara tunna, mjuka och mycket länga och skall minst nå till nostryffeln och helst sluta i en spets.

Hals: Halsen skall vara ganska lång med måttlig mängd löst halsskinn

Rygglinje: Ryggen skall vara bred och välutvecklad

Ländparti: Länden skall vara lätt välvd

Kors: Korset skall ha en lätt välvning

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara oval och långsträckt Revbenen skall vara långa och ha lång sträckning bakåt. Bröstbenet skall vara långt och med väl utvecklat förbröst Flankerna skall vara fylliga och bröstlinjen skall tydligen nå nedanför armbågarna.

Svans: Svansen skall vara tämligen lång, kraftig vid fästet och jämnt avsmalnande mot spetsen. När hunden står stilla skall svansspetsen kunna nå marken. Svansen skall bäras sabelformad och får aldrig vara böjd över ryggen. Svansen får inte heller ha längre, borstigt hår mot svansspetsen. Det är absolut förbjudet att trimma svansen på utställningshundar

Extremiteter: Frambenen skall vara korta och kraftiga. De skall vara krokiga eller näst intill. Tendensen till krokighet skall vara fullt synlig. Ett fåtal hudveck utan överdrifter på handlovarna skall betraktas som en förtjänst.

Skulderblad: Skuldrorna skall vara muskulösa och snedställda.

Armbåge: Armbågarna skall vara åtliggande

Tassar: Tassarna skall vara ovala och något långsträckta Tårna skall vara väl slutna och riktade framåt så att hela tassen stöder mot marken.

Bakställ: Bakbenen skall vara så ställda att de bildar en vertikal linje från sittbensknölen - över mitten av underbenet - hasen och mellanfoten till tassen.

Lår: Låren skall vara muskulösa och utfyllda

Has: Hasorna skall vara kraftiga korta och så vinklade att baktassarna är lätt underställda i stående. Ett litet hudveck på hälbensutskottet är inget fel.

Mellanfot:Mellanfoten skall vara kort och stark

Tassar: Baktassarna som framtassar:

Rörelser: Gången skall vara jämn och ledig med lugna rörelser

Hud: Huden skall vara smidig och tunn

Päls: Pälsen skall vara rödgul och vit med svart mantel (trefärgad) eller rödgul och vit (tvåfärgad). Hos den första varianten skall huvudet vara väl täckt av rödgul, gulröd färg och ha en mörkare rundel vid vardera tinningen. Manteln skall vara svart, grävlingsfärgad eller harfärgad.

Storlek: Mankhöjd såväl för hanhund som tik: 30-36 cm +- 1 cm för i övrigt utmärkta individer är tillåtet. Vikt 15 - 20 kg

Fel
Huvud: Flat skalle, Bred panna, Pannans mittfåra alltför markerad, Platta, runda, tjocka, för högt eller brett ansatta öron. Ljusa eller runda ögon, utstående ögon eller ögon som visar för mycket av bindhinnan.
Hals: Kort hals
Kropp: Mjuk rygg eller svankrygg. För lång, sned eller grov svans. Det svärdformade brosket på bakre delen av bröstbenet för kort eller tillbakabildat. Platt eller deformerad bröstkorg
Framben: Raka eller korta skuldror eller skuldror med otillräckligt muskulatur. Handlovar som berör varandra. Utåtvridna mellanhandsben, överkotade ben eller för krokiga ben. Ej åtliggande armbågar. Platta tassar Spretiga tår.
Bakben: Tunna lår. Trång eller alltför brett ställda hasor.
Päls: Mjuk, utpräglat lång eller fransig päls
Färg: Sotfärgat huvud
Uppförande/karaktär: Ängslighet

Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Diskvalificerande fel:
Otypiska hundar, Fel mankhöjd, Överbett, Mycket ljusa ögon, För kort bröstben eller avsaknad av svärdformat broskparti, Starkt deformerad brösttkorg, Helt raka framben, För tunn benstomme, För sotfärgat huvud, Alltför talrika svarta prickar (ticks) vilket ger den vita färgen i pälsen en blåaktig ton, Ängsliga och aggressiva hundar.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen