Senast ändrad 2

Raskompendium
Basset Hound

Ursprung och historia
Basset Hounden´s hemland är England, Storbritannien.

Den härstammar främst ifrån basset artesién normand med inkorsning av blodhund.

År 1866 importerades de två första exemplaren av rasen basset artésien normand från Frankrike till England. Hundarna kallades Basset och Belle och år 1867 blev de föräldrar till den första kullen av rasen i England. En Sir Everett Millais startade sin första uppfödning med en fransk hane kallad Model, från greve le Couteulx de Canteleu. Model ställdes ut första gången år 1875. Men det var en samtida hund, Fino de Paris, även den från Couteulx, som kom att ligga till grund för den engelska rasen basset hound. Det var avancerad inavel som företogs med Fino de Paris och hans avkommor. Den ledde tjugo år senare till så tveksamma resultat att Millais 1892 bestämde sig att rasen behövde tillskott av helt nytt blod, det var då den beryktade inkorsningen med blodhund skedde. Millais skapade rasen basset hound av resultatet från den korsningen. Syftet med denna korsparning var att få fram en långsamtdrivande hund med absolut bästa spårförmåga. Försöket föll väl ut och rasen etablerades snabbt i England. Idag är Basset Hound en numerärt stor ras i England med upp till 200 anmälda hundar på de största Engelska utställningarna.

Basset Hound i Sverige

Först år 1958 kom rasen till Sverige. Här möttes den inledningsvis med ett visst motstånd men blev efterhand alltmer uppskattad som en trevlig familjehund.
Idag registreras ca 130-150 valpar per år.
Andvändingen är idag huvudsakligen till sällskap. Den används dock också som en förträfflig eftersökshund med sitt goda luktsinne som den ärvt från blodhunden.
Jaktinstinketerna finns fortfarande kvar hos många av rasrepresentanterna vilket gör att en del av dem används i praktiskt jakt här i Sverige. Ett fåtal Basset Hounds startar även på drevprov.

Helhetsintryck:

Basset Hound är en härdig drevhund med gamla anor vilken besitter instinkten att jaga i flock (packhound). Rasen har djupt, klangfullt skall och stor uthållighet i markerna. Temperamentet skall vara lugnt, aldrig aggressivt eller undfallande. Rasen skall vara tillgiven.

Kommentarer:

Det är av yttersta vikt att en Basset Hound ger ett första intryck av tyngd, massa, en ovanlig längd i kroppen samt tassar "stora som tekoppar". Det myckna skinnet och de fantastiskt långa öronen skall också vara det första som fäster uppmärksamheten.

En Basset Hound är en relativt stor och tung hund i förhållande till sin mankhöjd. Den skall ha en mycket kraftig benstomme

Sammanfattningsvis menar vi att en Basset Hound är en lång hund där överlinje och underlinje är totalt parallella med markplanet. Detta innebär att en Basset Hound skall ha en myckenhet av ljumskskinn för att få den rätta silhuetten.

Storlek och tyngd hör ihop. Basset Hounds som tidigare premierades med ett andra pris i kvalitet för att de var för lätta och rörde sig med en drive utan tyngd i steget premieras i dag allt för högt.

Rörelserna skall visst vara absolut sunda men hastighet och avspark skall ej premieras före ett väl avvägt, balanserat steg där varje tass tillåts vila en aning i steget och därigenom få den rastypiskt karakteristiska "rullande äppelrumpan". Vi får inte glömma att rasen från början var avsedd till en långsamt drivande hund.

Till sist önskar vi uppfödare att domarna fäster mer uppmärksamhet vid god könsprägel.

Rasens mentalitet skall vara genomgående otroligt vänlig och om detta får aldrig råda tvivel. En Basset Hound får aldrig verka nervös eller skygg. Dessvärre har på senare år uppmärksammats en del hundar med tvivelaktig mentalitet. Dåligt mentalitet är ett mycket allvarligt fel för Basset Hound och varje tendens till avvikelse skall medföra prissänkning.

Huvud:

Skallen och nosryggens plan skall vara nästan parallella och nospartiet skall endast vara något längre än skallen, mätt från stop till nackknöl.

Skallparti: Skallen ska vara välvd, måttligt bred över pannan och gradvis avsmalna mot nospartiet. Nackknölen skall vara framträdande.
Stop: Stopet skall vara väl markerat.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara stor med vida näsborrar. Den får nå framför läpparna och skall vara fullt svartpigmenterad utom hos ljust tecknade hundar, där den får vara mörkt eller ljust leverbrun.

Nosparti: Nospartiets helhetsintryck skall vara något avsmalnande men får inte bli snipigt.

Läppar Överläpparna skall påtagligt täcka underläpparna.

Kommentarer:

För att erhålla det korrekta uttrycket är av yttersta vikt att hjässan och nosryggens linjer är nästan parallella med varandra. Stora problem märks idag med fallande bakskallar.
Nackknölen skall framträda mycket tydligt.

Huvudet skall markera absolut tydlig könsprägel.

Uttrycket på en Basset Hound skall ge intrycket av absolut trygghet och vänlighet. Finns det minsta tvivel om att hunden inte är det goaste och vänligaste som skapats skall detta ej medföra ett högt kvalitetspris. När man tager ett Basset Hound huvud i sina händer skall ett automatiskt lugn infinna sig hos åskådaren, som om tiden stod still.

Läpparna anser vi ej kan bli nog utfyllda och en klar läppvinkel ger det bästa uttrycket.

Käkar/ tänder:

Käkarna skall vara kraftiga med perfekt jämnt och komplett saxbett.

Kommentarer:

Bettet skall vara saxbett. I övrigt kan sägas att rasen ej har några större problem med bett eller tandförluster. Ett underbett skall medföra prissänkning som hos andra normalnosade raser.

Problem med för smala underkäkar, trots ett för övrigt korrekt bett, har numera uppträtt i rasen under de senaste åren.

Ögon:

Ögonen skall vara rombformade, varken framträdande eller för djupt liggande. De skall vara mörka men får tona mot mellanbrunt hos ljust tecknade hundar. Ljusa eller gula ögon är inte önskvärt. Uttrycket skall vara lugnt och allvarligt. Det röda i nedre ögonlocket kan synas. Det får dock inte vara framträdande.

Kommentarer:

Som tidigare nämnts är uttrycket en stor poäng hos rasen. Lugnt, harmoniskt och absolut vänlig
Problem med för ljusa ögon finns och visst strävar alla efter så mörka ögon som möjligt, men de ljust gula och vita hundarna har ofta en ögonfärg som tonar mot hundens övriga färg.

Problem med för öppna ögon är stort, ofta kombinerat med att undre ögonlocken viker sig utåt. Dessa ögon är vanligtvis irriterade med olika grad av framfall på tredje ögonlocken. Dock kan vi acceptera något hängande nedre ögonlock så länge ögonen ser friska ut. När hunden har sitt huvud nedsänkt kan huvudrynkorna dölja ögonen, men när man tar hundens huvud i sina händer ska hela ögat framträda. Det är även viktigt att ögonen är symmetriska i formen sinsemellan.

Viktigt är också att hunden ej har små stickiga ögon som ej ger det lugna och "goa" uttryck som rasen ska ha.

Öron:

Öronen skall vara lågt ansatta, strax under ögonlinjen. De skall vara långa, och väl nå förbi nosspetsen på ett nosparti av korrekt längd, dock utan överdrifter. Öronen skall var smala i sin hela längd och väl inrullade. De skall vara mycket mjuka och tunna

Kommentarer:

Öronen hos en Basset Hound är en mycket viktig detalj. Det påverkar oerhört det vänliga uttrycket. De lågt ansatta öronen med en sammetsmjuk struktur och en korrekt inåtrullning bidrager till det milda uttrycket.

Det står i standarden att öronen skall nå minst fram till nosspetsen och det kan här noteras att de flesta hundar som vinner i ringarna och har tillräckligt med löst skinn, har öron som med betydliga centimeter överstiger detta mått.

Ett tjockt platt öra ger ett "fånigt" och inte mjukt intryck

Hals:

Halsen skall vara muskulös, tämligen lång och med väl markerad nackböj och uttalade men inte för överdrivna hakpåsar.

Kommentarer:

På grund av längden i kroppen hos rasen, kan vi ställa krav på halslängd.

För korta halsar är ett förekommande fel, men tittar man till ordentligt så förekommer dessa normalt hos hundar som är korta och kompakta i kroppen eller har framskjutna skuldror, vilket ju ej är att premiera.

En hanhund kan gärna ha en kraftig nackmarkering.

Kombinationen av hals och resning förekommer ofta i kritikskrivning av hund. När det gäller denna ras är det inte nödvändigt att ställa krav på resning, då detta ej ligger i rasens natur.

Uppfödare av rasen tittar gärna efter rikligt med halsskinn, tvärtemot vad standarden säger om inte överdrivet halsskinn.
S k dewlaps under hakan tycker vi om då detta förekommer på hundar med gott om skinn, lågt ansatta och långa öron.

Kropp:

Kroppen skall vara lång och alltigenom djup. Höjden skall vara ungefär densamma vid manke och höftbensknölar, dock kan välvningen över länden ligga något högre.

Rygg: Ryggen skall vara plan och tämligen bred. Från manke till länd skall den inte vara överdrivet lång.

Bröstkorg: Förbröstet skall vara väl markerat men bröstet skall varken vara smalt eller för djupt. Bröstkorgen skall vara väl rundad och utvecklad, utan kantighet och med långa bakre revben.

Kommentarer:

En Basset Hound är en lågställd och lång hund. Den får aldrig bli för kort. Längden på hunden ska sitta i bröstkorgen och inte i länden.

Över- och underlinje skall vara totalt parallella med markplanet. Detta innebär att en Basset Hound skall ha en myckenhet av ljumskskinn för att få den rätta silhuetten.

Bröstkorgens storlek och form är mycket viktigt för rasen. Hunden ska ha korrekt välvda revben med en korrekt rundad botten. Längden på bröstkorgen är av vikt och ska ge hunden dess karakteristiska längd.

Korta bröstkorgar är vanligt.

Rasen har i dag ganska stora problem med defekta revben, en flat bröstbotten och ibland även "knyckar på revbenen" och bröstben som har volym inåt istället för utåt. Likaså förekommer korta och outvecklade bakre revben.

Svans:

Svansen skall vara väl ansatt, tämligen lång, kraftig vid roten och avsmalnande med måttlig mängd grova pälshår på undersidan. När hunden rör sig bärs svansen uppåt och böjer sig i mjuk sabelform, inte rullad eller glatt över ryggen.

Kommentarer:

Vissa individer kan ha en s k "glad svans" utan att vara dåliga i korset. Uppfödarna strävar efter att föda upp hundar som bär sin svans korrekt. Det av största vikt att en Basset Hound ej får premieras högt om den bär svansen nedåt eller mellan benen.

I vila måste dock svansen accepteras hängande.

S k knyckar och mindre ojämnheter förekommer på svansen och kan bedömas från obetydliga till normala detaljfel.
Kroksvans utgörande svansdefekt skall föranleda till priset 0.

Extremiteter:

FRAMSTÄLL: Frambenen skall vara korta, kraftfulla och ha mycket kraftig benstomme. Framifrån sett skall förbröstet väl fylla utrymmet mellan de böjda frambenen.

Skulderblad: Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda och skuldrorna skall inte vara tunga.

Armbåge: Armbågarna skall varken vara inåt- eller utåtvridna utan ligga väl an mot kroppsidorna.

Underarm: Frambenens övre del har en benägenhet att böja sig något inåt med det får inte vara böjda i sådan grad att det negativt påverkar rörelsefriheten eller så mycket att frambenen vidrör varandra i stående eller under rörelse.

Handlov: Överkotning i handlovarna är synnerligen oönskat.

BAKSTÄLL: Bakstället skall vara synnerligen väl utfyllt med muskler, bakifrån sett nästan klotformigt.

Knäled: Knälederna skall vara väl vinklade.

Has: Hasorna skall vara lågt ansatta, varken inåt- eller utåtvridna och nätt och jämnt underställda kroppen endast när hunden står naturligt.

Kommentarer:

Framskjutna skuldror är ett vanligt fel hos rasen. Likaså branta skuldror och korta överarmar.
Basset Hound ska inte ha samma överarmar som till exempel kusinen Basset Artesién Normand.

En lätt böjning i handleden är en följd av de korta benen som skall sluta väl om bröstkorgen, men tassarna skall dock alltid peka framåt.
Man kan väl generellt säga att fronterna hos rasen är det som en uppfödare "kämpar" mest med vad det gäller anatomi och sundhet. En välbalanserad front är en gudagåva att ha i sin kennel.

Tassar:

Tassarna skall vara massiva, väl välvda och ha tjocka trampdynor. Framtassarna kan peka rakt fram eller något utåt men i båda fallen skall hunden stå absolut korrekt. Hundens vikt skall uppbäras jämnt av samtliga tår och trampdynor med tassavtryck endast från trampdynorna. De senare skall vara så tätt slutna att tassavtrycken ger intryck av en stor hund.

Kommentarer:

Hundar som släpar tassar i rörelse och sliter klorna på ovansidan skall ses som osunda.

Det är viktigt att rasen har massiva rejäla tassar som är väl samlade.

Rörelser:

Rörelserna är mycket viktiga. De skall vara fria och typiska med god räckvidd framåt och bakben med gott påskjut. Has- och knäleder får aldrig vara stela under rörelse, inte heller får tår släpa i marken.

Kommentarer:

Rörelserna skall visst vara absolut sunda men hastighet och avspark skall ej premieras före ett väl avvägt, balanserat steg där varje tass tillåts vila en aning i steget och därigenom få den rastypiskt karakteristiska "rullande äppelrumpan". Vi får inte glömma att rasen var från början avsedd till en långsamt drivande hund.

Hud:

Lös hud kan förekomma i måttlig mängd som rynkor över och vid sidan av ögonen och i varje fall skall huden på huvudet vara så lös att det uppstår tydliga rynkor, när huden dras fram eller när huvudet hålles sänkt. Tvärgående hudrynkor skall finnas på mellanhänderna och kan förekomma på mellanfötterna från haslederna ner till tassarna. På hasledens baksida bildar den lösa huden en liten påse.

Kommentarer:

Det myckna skinnet och de fantastiskt långa öronen är karakteristiskt för Basset Hound och skall också vara det första som fäster uppmärksamheten.

Det står i standarden att rynkor kan förekomma. Rasentusiaster premierar gärna mycket skinn på handlovarna och på bakbenen. S k "socks" på hasorna är ett måste för att hunden skall vara tillräckligt lymfatisk.

Päls:

Pälsen skall vara slät, kort och tätliggande utan att vara för fin. Konturen skall vara ren och fri från fransar. En långhårig, mjuk päls med fransar är inte önskvärd.

Pälsstruktur: Pälsstrukturen på öronen skall vara som sammet.

Kommentarer:

Pälsens struktur skall vara ganska sträv och för att vara korrekt. Många är de hundar som har för mjuk, tät och sammetslik päls. Detta är ej korrekt och kan noteras i kritiken utan att föranleda prisåtgärd.

Långhåriga Basset Hounds angivs som ej önskvärda, men dessa hundar ska ha priset 0. De långa håren syns tydligt på öron, förbröst och i svans och går ej att taga miste på.

Färg:

Vanligen trefärgad, vit-gulröd-svart eller tvåfärgad, vit och gul, men alla kända "hound-färger" är tillåtna.

Kommentarer:
Eftersom alla "Hound-färger" är tillåtna har vi inga problem.

Av någon anledning så får man intrycket att från två likvärdiga hundar där en är ljus och en mycket mörk, att den ljusa är mer skinnig och lymfatisk.

Storlek/ Vikt:

Mankhöjd: Mankhöjden skall vara mellan 33 - 38 cm.

Kommentarer:

Vid en tidigare domarkonferens beslutades att hundar lägre än 30 cm och högre än 38 cm skall ges priset 0. Idag finns det inte något problem i rasen med varken för låga eller för höga hundar.
Någon obligatorisk mätning finns ej behov av.